Medan vi ändå är fast här hemma har vi passat på att träna lite förbudsträning med The Binjata…. Men de är inte lätt när man är sååå sugen på, i de här fallet fläskbiten, som ligger framför en! De började lugnt och fint med att hon låg snällt och väntade men sen blev de lägga sig på sida, på rygg ja alla möjliga sätt man kan ligga på för att få tiden att gå :-p

Men hon tog den iaf inte, utan väntade ”snällt” på att få ett varsågod ‘

Justja, i lördags var vi på utställningn i kalix… Binja ställdes mot Jean Dark Moon sparkle och efter många, många, mååånga varv i ringen (är verkligen inte lätt springa runt me en dobbis i ringen när man har en stor kula på magen) tog min lillstumpa iaf hem segern och blev BIR
Jag vet dock inte vart ja lagt kritiklappen…
(Bilden är kanske inte den bästa, ensam hemma är de inte så lätt att ställa upp, få henne att stå kvar och sen fota :-O )

Jag vet att de mesta handlar om Binja och att de är väldigt tyst om Troja, men de har en väldigt enkel förklaring… Troja har nämligen konverterat till Björn… Hon har gått i ide… Hon sover sig igenom dagarna, man får släpa ut henne för att hon ska kissa och sen är de snabbt in och sova… Nån gång stiger hon upp och vill mysa lite sen är de tillbaka till buren och sova :-O
Såhär ser lillstumpan ut när jag börjar ta på mej ytterkläder för att gå ut (påväg att gömma sig i buren)…

Här har vi de rikigt bra, har dock märkt att vinter på en ö är lite speciellt… De blåser rätt friskt och var och varannan dag är man lätt insnöad… Någon som har en liten traktor till övers att skänka

Satt och pratade med min kära sambo om vilket händelserikt år 2009 var för mej, eller ja oss… Året började väldigt tråkigt med att jag tog de tunga beslutet att låta min älskade Zenya somna in efter en lång tids velande, men för hennes bästa kändes de tillslut som om jag inte hade något annat val än att låta henne slippa sina plågor…

Efter de fick jag möjlighet att vara fodervärd åt Rivendells lilla guldklimp Oakwood in the nick of Time, han fick snabbt en plats i mitt (och Trojas) hjärta! Tyvärr fick även han lämna oss alla alldeles för tidigt på grund av en tragisk händelse, turligt nog fick han chansen att lämna sina gener vidare genom min Troja då han själv bestämt sig för att bli far till hennes kommande valpar!

Ett tag efter att jag fått hem Nick förandrades mitt liv drastiskt, jag och min sambo sedan 8 år separerade. De blev ett riktigt uppvaknande för mej, jag levde upp och har inte mått så bra på väldigt länge! Blev dock tvungen placera om min underbara häst (mitt ex fick köpa ur mej ur huset och jag mellanlandade hos mina föräldrar)…Ett kort tag därefter hittade jag min stora kärlek och det tog inte länge innan jag följde mitt hjärta och blev happisbo :-O så nu för tiden bor jag på en ö i torneälven och stormtrivs
Kändes som om min otur vänt!
Efter att Nick plötsligt fick lämna oss fanns ett tomrum som vi, efter en tids övervägande, fyllde med en liten Dobbisvalp. Lyckan var total, dom som känner mej VET hurlänge ja väntat på en egen dobbis! Så kom Binja, Beckers lioness leia, in i vårat liv!

Och kort där efter fick Troja sina underbara valpar! Har tyvärr inga kort på dom på den här datorn så för att se dom kan ni gå in på valpbloggen www.elenyas.wordpress.com

Sen rullade livet på och allt kändes helt underbart, tills nästa tråkiga nyhet… Min älskade häst, Pawan, som jag satt ut på foder hade under en ridtur ramlat ihop och somnat in! Ett blodkärl hade brustit och han dog på 5 minuter….
R.I.P min underbara älsade Pavarotti Hill

Kort efter de kom nästa chock, denna gång en helt fantastisk en! En överraskning som var pricken över i:et på vårat redan så underbara liv här ute…

Jajemän, den 31 Maj är det beräknat att en liten Bohman/Liikamaa ska förgylla världen och vi kan inte vara lyckligare!
Så tänk att ett år som började så tråkigt kan sluta så fantastiskt!

Så nu har de blivit en liten tillbaka blick på de gångna året! Nästa gång blir de att skriva lite mer om vad som händer just nu, men de får bli en annan dag… Nu ska ja och Binja ut och skotta

Men iaf så föll hon domaren Markku Kipinä i smaken och hon blev BIR valp Han blev otroligt förtjust i hennes temperament och berömde henne för de flera gånger!
Men iaf här är kritiken:

Dobermannvalp 7 mån Tik.
Kraftig tikvalp m bra välbalans. Aningen lång kropp, välvinklad bak aningen rakare fram. Bra huvud och överlinje. Rör sig med bra steg. Aningen lös front. Bra temperament. Bra färger.

I BIS finalen åkte vi sen ut men lika glad var jag förde, min lilla pärla skötte sig fint hela dagen och de kändes rikigt skönt (hon är ju inte direkt van att vistas på ställen med så mycke hundar).

Binja med BIR-valp rosetten!

Sen jag skrev sist så har valparna hunnit flytta och allt återgått till de normala (hur normalt de nu kan bli med en galen dobbistös i sin livligaste ålder :p )
Troja har återgått till sitt vanliga lugna jag och njuter i fulla drag av att bara ligga i ensamhet (med ensamhet menar jag utan sex puppisar som ständigt vill åt hennes tissar!) och mysa.
Binja däremot är som en liten virrvelvind kan jag meddela… Hon har haft en sko-ätar-period som vi precis fått buckt med, men under den tiden han hon tugga i sig två par DC skor och några sandaler… Skrutthund! Jag som aldrig varit med om en hund som äter på saker den inte får förr klarade inte riktigt att knäcka nöten (damen brydde sig INTE om tillsägningar, trots att man tog henne på bar gärning) men min kära sambo kom med förslaget att binda fast henne i ett träd varje gång hon gjort något fel å låta henne sitta där tills hon lugnat ner sig så vi provade och tro de eller ej, de funkade!! så nu har vi en dobbis som inte rör något annat än hennes leksaker (och en och annan soppåse när hon är ute själv ett längre tag…)

För någon vecka sen blev hon dock skadad, hon hade skurit upp ena trampdynan och blev därför ordinerad bäddvila… INTE kul med en dobbis som är van att springa lös ute på gården nästan hela dagarna att helt plötsligt ha inomhus i liggande ställning… De har varit lite av en mardröm, en ständigt vandrandes och pipandes tös som är omåttligt uttråkad.. Hon har vägrat sova på nätterna, varit en riktigt pain in the as för stackars Troja och allmänt odräglig inne :p Mycke märgben och aktiveringsleksaker har de blivit…

Nu verkar de dock ha läkt, iaf så pass bra att hon inte blöder eller river upp de om hon är ute å rör på sig Men en sak som jag är rikitgt förundrar över är att under hela skadetiden har hon varken haltat eller ens så mycke som gnytt om man varit och rört i såret, och de var ändå ca en cm djupt!

Idag har vi iaf lagt första spåret igen efter hennes skada och de gick riktigt bra, måste bara bli bättre på att låta de ligga lite… ja är lite för ivrig. Sen tog vi en promenad på ängarna här och till min fasa såg jag att hon började halta på andra bakbenet! Kollade va de var, som tur var var de bara ett lite hårdare grässtrå som hade fastnat mellan trampdynorna så så fort jag fick bort de så va hon bra igen

Nu har ni fått en liten uppdatering om vad som händer här! Nästa helg ska vi på vår första utställning, Norrbottens vackraste hund (inoff) så håll tummarna för oss

Här kommer en bild på mina två töser.

Och en på Elenya´s all sorts of Pepper ”Bosse” som blev kvar hos oss ett tag längre men som nu flyttat till vännäs:

Eftersom kennelbloggen handlar till största del om Troja och hennes bäbisar tänkte jag att den här blir bara om Binja ett tag framöver!

Allt går jättebra med henne, hon är lugn inne och galen ute (kan de bli bättre?)! Hon är lättlärd och förarbunden, tar lätt ögonkontakt och gör allt hon kan för att vara till lags Idag märkte jag att hon inte heller är skottberörd (sjöfågeljakten har börjat och eftersom vi bor på en ö smäller de rätt friskt här :p)!

Hon är ett riktigt sjöodjur, hämtar allt man kastar i vattnet (dyker mer än gärna) och tvekar inte att hoppa längst ut från bryggan! riktigt kul efter alla badkrukor jag tidigare haft

Okej, ja vet… ja skryter mycke om henne just nu men jag är såå nöjd med henne, hon är en riktig pärla! De enda probblem vi har med henne nu är att hon kissar på sig när hon blir ivrig eller om man säger åt henne, men de tar sig de me

Hinner inte skriva så mycke mer så ja övergår istället till att tanka upp bilder så kommer en lite mer utförlig rapport om vår vardag lite senare, allt som allt njuter vi av sommaren, valpar och ledighet…

Binja åker Cab

Stumpan spanar på badande barn!

Min duktiga tös apporterar en Dummie!

Troja, som är väldigt less sina pupps nu för tiden, följde me till stranden en dag och lärde lillasyster att gräva…

Husse busar me Binja!

Mina fina töser, de va inte länge sen Troja va den största av dom :p

Den andra maj satte så äntligen Troja igång att löpa, en vecka senare blev de parning mellan Troja och Nick. Dom parade glatt varje dag i en veckas tid! Den 16 maj var vi i Piteå och ställde Nick, han blev BIR med CERT!!
Dagen efter utställningen märkte jag dock att något var fel me Nicken.. Mer om de kan ni läsa i Rivendells blogg (orkar fortfarande inte rikigt skriva om de) men de slutade iaf med att han somnade in onsdagen den 20 maj pga Glykolförgiftning! Saknaden är stor och jag kan fortfarande inte förstå att det är sant (jag kan fortfarande se Nick ute på gården ibland, eller höra hans skall)!

Efter en tids bearbetning kom så en ny liten individ in i vårat liv, den lilla dobbistjejen Beckers Lioness leia ”Binja”.  Henne hämtade vi den 12 juni och allt hittills flyter på huur bra som helst.

Så från och med nu kommer den här bloggen handla om Troja och lilla Binja, då och då kommer det nog även komma upp lite tankar och känslor om Nick och Zenya oxå… Mina två änglar som fick lämna mej, och alla andra, på tok för tidigt!

Nu går vi iaf i väntans tider på Troja och Nicks pupps, Troja är go och rund om magen och är på dygn 46-52 (på bilden har hon en liten hög med godis framför sig, där av tungan :p )!

De va allt för den här gången, ska försöka skärpa mej med uppdaterandet!

Den 22/2 hämtade vi Nick i Uppsala (Chatrine mötte oss där) och efter att ha pipit och kollat sig om i sådär fem minuter la han sig till rätta i min famn och somnade in… Hur cool lugn som helst!
Resan gick jättebra, Nick tog de lugnt hela vägen hem (12 timmar i bil me ny människor!).  Kände från första början att ja verkligen tyckte om den här hunden och de har bara blivit bättre och bättre
Chatrine ringer lite då och då och frågar om ja e less han och vill skicka tillbaka honom men inte! Både jag OCH Troja e förälskade!

Men han fick en intensiv första vecka kan jag lova! Mycke nya intryck osv…
Han fick träffa katter för första gången i sitt liv, de skötte han mycke bra! Han har inte ens försökt jaga dom, de enda han gjort är att… leka lite me dom, på sitt lilla sätt… Han står och tittar på dom när dom tex sitter i fönstret, efter ett tag går han fram och drar dom i svansen, backar och tittar ett tag till :p men han skulle ALDRIG få för sig att springa efter dom när dom fått nog och sticker
Han har även fått träffa på hästarna, de var lite mer spännande. Första gången kikade han lite på avstånd, andra smög han sig lite närmare och tredje gick han fram till hästan som stod vid stängslet och hälsade försiktigt med att nosa henne på mulen medan lillstumpen gick på högvarv :p
Sen har han ju såklart fått följa mej till jobbet på dagarna och träffa ett X antal männiksor varje dag utan att de bekommer honom nå!
Han är verkligen en toppen hund rätt igenom, snygg och trevlig!

Okej, nu ska ni inte tro att allt bara är helt fantastiskt hela tiden… nej nej, han är ju trots allt i värsta slyngel perioden så nog får man muttra lite över honom till och från…

Här kommer lite bilder på dom två hulliganerna som nu rumstrerar hemma!

Så fort vi stod still kravlade Nick upp i Henriks knä!

Redan första gången dom träffades fattade dom tycker för varann, nu är dom näst intill oskiljaktiga :p
(När jag tog fram kameran för att fota låg dom tillsammans i den fotöljen)

Nicken på en av våra lunchpromenader!

En överlycklig Nick, första gången han får va lös på långprommisen!

Så här går de ju oxå ligga å vila :p

Och sen så avslutar vi med en film så ni får se hur egentligen vi har de me två virrvelvindar här hemma (de är filmat med telefonen så inte så bra kvalité) :p

Den 24/2 tvingades jag tillslut ta de jobbigaste beslutet ja gjort i hela mitt liv. Den hemska dagen fick Zenya tillslut somna in för gott. Som ni kanske märkt har jag inte skrivit allt för mycke om Zenya och vårat liv på ett bra tag nu… Och de är för att jag har helt enkelt inte orkat ta tag i de, utan bara skjutit problemet framför mej.

Men för att dra de lite kort:
Efter Zenyas kastrering har vi märkt allt fler, oönskade, förändringar i hennes beteende. Hon började göra utfall mot barn (han med att göra de mot två innan vi helt enkelt förbjöd henne att vara i närheten av några), hon blev allt räddare för saker och ting (jag kunde inte längre ha med henne på jobber för om någon bil med hög musik körde förbi skyltfönstret räckte de för att hon skulle springa och gömma sig och inte komma fram på hela dagen), hon belv allt tommare i blicken osv. Nu sista halvåret tappade hon rumsrenheten helt, kissade och bajsade på stället hon var när hon kände sig nödig, att de var förbjudet existerade inte längre för henne. Vid de laget var hon helt tom i blicken, inget av Zenyas otroligt härliga uttryck fanns kvar.. hon var som ett vandrande skal, hon existerade men levde inte. Någon gång kunde en valpig zenya titta fram och hon lyste upp och lekte för att sen helt vända och dö igen… De har varit fruktansvärt att se… Nu på slutet fick inte min sambo säga ut henne, då gjorde hon utfall…
Veten kom fram till att hon mest troligt fått en stroke eller liknande och förtids demens på de vilket gav alla dessa humörförändringar…

Såå efter många om och men bestämde jag mej att inte utsätta min älskade lillgumma för de här nåmer… Hon var redan borta men hennes kropp var fortfarande kvar, kände de va dax att hon skulle få den frid hon förtjänade… I slutet var de ju bara för min egen skull hon var kvar…

Jag hoppas verkligen att jag tog rätt beslut och att hon har de bra där hon nu är!

Min älskade lill vän du är Djupt saknad!
R.I.P
2003-12-25 – 2009-02-24

Utmaning ett:
Lägga ut femte bilden från femte albumet på bloggen och förklara den

Zenya ligger och myser me mej i soffan, glad att äntligen slippa munkorgen efter att hon blivit sydd på låret!

Utmaning nr 2 var ungefär samma, men bild nr 6 i album nr 6!

En vanlig ”tugga-ben-pose” för Troja, varför ligga å tugga ben när man kan stå såhär

Nu vet inte jag vem som fått utmaningen eller inte så den som vill får ta den, den som inte vill slipp då :p

Nu ska ja se om ja kan hitta på nå å göra, Troja kan säkert ge mej en ton me förslag (de flesta involverar dock godishyllan :p )!