Zenyas liv som hund:
Zenya är resultatet av en lång tids tittande på olika raser och i slutändan skulle man kunna säga att hon är Sandras ”fel”. Från de att jag var liten har jag alltid varit förtjust i Dobermann och var helt säker på att de var en sån jag skulle köpa så fort jag flyttade hemifrån. Min sambo var dock inte så förtjust i den idén vid de laget. De var inte fören jag träffade Sandras pinscher Vilja som de sa klick! De var ju en sån hund jag skulle ha, en Dobermann i lite mindre format! Jag läste på om rasen och ju mer jag läste desto säkrare blev jag. Oscar gav även han med sig efter lite övertalning! Kort där efter ringde jag till Viljas kennel, Lilla Enebys och frågade om dom hade någon kommande kull… Självklart hade dom de och jag blev uppsatt på valpköparlistan. Våran valp var beräknad någon gång strax efter jul och när Sandra skulle ner och ställa Vilja på en utställning i stockholm var jag inte sen att följa med. Där fick jag träffa pappan till Zenya och vilken underbar hund! Väl hemma igen var de bara att vänta….
Vi hade inte berättat för någon om våra planer (förutom då Sandra) och när julafton kom utan att kenneln hade ringt satt jag som på nålar, mina föräldrar anade att det var något på gång men dom kunde aldrig lista ut vad de var! På juldagen fick jag så ett samtal från Sussie på Lilla enebys, lilla Zenya och hennes fyra syskon hade fötts! Vilken julklapp!! Jag fick bita mej i tungan flera gånger för att inte försäga mej till någon under dagen!
I februari när de var dax att hämta min lilla efterlängtade pärla var de tänkt att vi skulle ta bilen till kallax, åka flyg till Stockholm, tunnelbana till Oscars föräldrar där vi skulle låna deras bil (vid de här laget visste Oscars pappa om det men för resten av familjen skulle de bli en överraskning), åka till Enebys hämta Zenya, åka tillbaka till Oscars föräldrar där vi skulle bli bjudna på mat, ta flyget till kallax och sen köra hem. Planen sprack direkt… Sandra lyckades tjata till sig att vi skulle lämna bilen hos dom så att dom fick komma och hämta oss på kallax och på så sätt hinna se buppisen!! Sagt och gjort då blev de!!
När vi kom till Lilla Enebys trodde jag att dom drev med mej, de var ju en dvärgpinscher som kom och mötte oss i dörren! Jag tänkte ju bara på hur stor Vilja var och Zenya var knappt hälften så stor! Men vilken lycka, jag kunde inte släppa henne under hela dagen! Resten av dagen flöt på bra, hon sov hela flygresan hem och när vi kom fram till kallax stod Sandra och Christian och väntade på oss, de blev ett riktigt pusskalas (för Zenya alltså) innan vi tog oss till bilen för att åka hem!
Zenya som kom till oss i kallaste vintern hade lite problem med de här att kissa ute, de var ju så kallt! Men hon fann sig tillrätta direkt och började ställa och domdera med våran dåvarande katt! Hon var, och är fortfarande, en riktigt myshund som hellre ligger i sängen eller soffan under ett täcke än följer med mej och tränar.
Från första stund lyckades hon charma alla hon träffade! Mina syskon till och med bråkade om vem som skulle få sköta henne. Hon har alltid varit en väldigt framåt och orädd liten dam med en vilja av stål!
Hon tror hon är gudsgåva till oss människor och att vårat enda jobb är att se till så hon är nöjd! Hon skulle ALDRIG sänka sig så lågt att lyssna på vem som helst eller göra något utan belöning!
Hon har ett väldigt tydligt kroppsspråk och minspel, man märker direkt vad damen tänker! Hennes specialitet när hon är glad är att göra en ”ylandes sälen”, hon drar sig på mage med hjälp av frambenen med bakbenen liggandes bakåt och ylar rätt ut! Hon är väldigt långsint, har hon fått en tillsägelse eller liknande så är hon sur på en länge… Har jag varit borta i några dagar vägrar hon ens titta på mej när jag kommer tillbaka, de kan ta över ett dygn innan hon hälsar på mej och allt är bra igen!
Zenya är en riktig sjusovare och fick hon bestämma (vilket hon tror hon får) så skulle hon aldrig ens stiga upp ur sängen på vintern! Nä, under denna kalla årstid agerar hon sängvärmare åt oss! Hon stiger upp på morgonen när husse far till jobbet, sträcker på halsen lite för att kolla ut genom fönstret, suckar och kryper under täcket igen! På sommaren stiger hon upp, kollar ut genom fönstret, är de regn suckar hon och lägger sig igen, är de sol springer hon ner och krafsar på dörren och vill ut, väl ute lägger hon sig i solen och ligger där resten av dagen (om hon får!).
Lydnadsträning visade sig vare de värsta Zenya vet så med henne tränar jag mest Trix. Vi har även gått en agilitykurs tillsammans och de föll faktiskt damen i smaken. Tyvärr så hände de ett litet missöde när vi var och tränade en gång, när hon var upp på A-hindret var de någon som sköt inte långt från där vi var och Zenya som är otroligt skotträdd började då förknippa agilityhinder med något otäckt. Vi har försökt på olika platser för att se om de var planen eller hindren hon blev rädd för och det var samma reaktion överallt.
Utställning har vi också provat på men de föll inte heller gumman i smak, för mycket stök runt om kring gjorde att det blev för mycket för henne!
Den här damen vill nämligen ha ordning och reda, var sak på sin plats! Hon är våran lilla Polis, busar eller bråkar två hundar då är Zenya där och särar på dom. Hon är även väldigt mammig av sej, de spelar ingen roll om de är hundvalpar eller kattungar hon vill ändå dit och tvätta och ta hand om dom (brukar inte vara så uppskattat av deras riktiga mamma).
Hon är väldigt lyhörd för vilken sinnesstämning man är i, mår någon dåligt eller gråter så är hon direkt där och utdelar pussar och gör sitt bästa för att muntra upp en! Är man sjuk ligger hon vid en lugnt och stilla osv.
Nu lever Zenya lite av ett (förtids) pensionärsliv kan man säga… Jag insåg att hon mår bäst av att bara få vara, så hon har blivit Oscars lilla soffpotatis! Inga mer utställningar eller tävlingar för tösen bara äta, sova, lära sig nya trix och långa härliga promenader i skog och mark! Det livet trivs hon ypperligt med kan jag lova!
